Kursdata kan för närvarande inte visas på grund av tekniska problem hos vår marknadsplats.

EPR-effekten

Spago Nanomedicals nanomaterial utnyttjar den så kallade EPR-effekten (Enhanced Permeability and Retention) för tumörselektiv leverans av nanomedicinska diagnostiska och terapeutiska produkter.

EPR-effekten är ett fenomen som innebär att molekyler och partiklar av en viss storlek ansamlas i tumörvävnad i högre grad än i friska vävnader. Den bakomliggande orsaken till detta är att solida tumörer vanligen försörjs via porösa blodkärl. För att tumörer ska kunna växa snabbt behöver de god tillförsel av näring och syre via ett nätverk av blodkärl. Tillväxten av blodkärl i tumörer sker därför okontrollerat snabbt, och som en följd blir kärlväggarna oorganiserat byggda och därmed genomsläppliga/porösa. Detta i kontrast till kärl som får tillväxa i lagom takt där kärlväggarna är intakta vilket leder till strikt kontroll av passage av molekyler. Dessutom har tumörer ofta förändrat lymfdränage jämfört med frisk vävnad vilket leder till att molekyler som hamnat i tumörvävnad förblir där en längre tid. EPR-effekten beskrevs först av Maeda et al, 1986.

Nanopartiklar som cirkulerar i blodet är för stora för att passivt läcka ut genom friska kärl, men kommer då de når tumörvävnad att läcka ut genom de större porerna i kärlen som förser tumören. Vetenskapliga studier visar att snabbväxande, elakartade tumörer i större utsträckning har läckande kärl än långsamväxande godartade tumörer. Spago Nanomedicals nanopartiklar är optimerade för att utnyttja EPR-effekten och ansamlas i tumörer och har därmed potential att vara effektiva för cancerselektiv diagnostik och behandling.

EPR effect 2016

SpagoPix är nanopartiklar med paramagnetiska manganjoner som genom EPR-effekten ackumuleras i tumörvävnad efter injektion. Storleken på de kontrastgivande partiklarna och retentionseffekten möjliggör ett längre tidsfönster för tumörvisualisering och analys med MR än vad som är möjligt med små-molekylära kontrastmedel för MR.

Tumorad är nanopartiklar laddade med radioaktiv isotop som är väl utprövad när det gäller strålningens typ, räckvidd och halveringstid. Efter injektion ackumuleras de radioaktiva partiklarna tack vare EPR-effekten,  i tumörvävnad, där de neoplastiska cellerna utsätts för en kontrollerad terapeutisk stråldos. Omgivande frisk vävnad besparas strålning vilket minskar risken för biverkningar.